Londons historia
London växte stadigt genom århundradena och förorter byggdes upp av närliggande byar och städer och staden spred sig i alla riktningar. Under det tidiga 1800-talet var London den största staden i världen.
År 1666 svepte den stora branden genom London och förstörde ungefär en tredjedel av stadskärnan. Tack vare Themsen förhindrades elden att sprida sig till den södra sidan av staden också. Att bygga upp staden efter branden tog mer än ett årtionde.
Under det tidiga 1900-talet använde londonborna kol för uppvärming av hemmen, vilket skapade stora mängder rök som tillsammans med särskilda klimatförhållanden orsakade den berömda smogen, vilken blev vida känd som den typiska Londondimman.
Under andra världskrigets tyska bombningar av London dödades mer än 30 000 londonbor och stora områden med hus och byggnader jämnades med marken. Återuppbyggnaden pågick under 50-, 60-, och 70-talet då många olika arkitektoniska stilar har blandats och utgör idag Londons stadsbild.
År 2000 valdes Londons första borgmästare och den obundne kandidaten Ken Livingstone vann valet. Dock har borgmästaren och hans styre ett begränsat ansvar och liten finansiell självständighet.
Före vapenvilan 1997 var London ett regelbundet mål för IRA:s bombattentat som försökte pressa Storbritanniens regering till att förhandla med Sinn Féin om Nordirland.